Hej Ni Rara!
Här på Merlin Beach Resort som ligger vid Tri-Trang Beach (16 km från Phuket) bodde vi och gottade oss i massor och det är verkligen ett hotell att rekommendera för dig som vill ha mycket bekvämlighet, vilket vi som reser med barn ofta vill ha.
Hotellrummen är rymliga och har det mesta som behövs, det finns också tennisbanor, olika inhemska uppträdanden och band som spelar varje dag, tre olika spa enheter, biluthyrning, växelservice, bankomat, dygnet runt reception, olika barnklubbar, flera restauranger med urval av Thaimat, färska skaldjursrätter, buffe och massor av annat gott.
Nästan överallt i från hotellet finns en vacker utsikt över Andamansjön. Gräsplättar för fik, sola, lek, vila och sport.
Ja, hotellet var 5 stjärnigt i Fritidsresors katalog och vi var hur som väldigt nöjda.
Det är klart att man kommer närmre folket och dess kultur om man inte bor i dessa stora hotel komplex, men denna gång hade vi bestämt oss för att spara under ett par år och lyxa extra mycket. Man lever bara en gång och det fanns mycket som vi tyckte att vi var värda att fira på det sättet.
Här ser du ut från vår lilla altan direkt till den mysiga poolbaren där det fanns snacks, pubrätter och diverse goda drycker. Där satt vi allt många gånger...
Här är vi på väg till en kvälls buffe med alla möjliga lokala rätter. MUMS, för mig som verkligen gillar den färgstarka och smakrika maten.
Hur som "Vi sitter på vårt fina hotell, blickar ut över den stora, turkosa och vidsträckta sjön. Borden är dukade i finaste, vitaste linne och stolarna är klädda likaså. Bord efter bord står fyllda med diverse sorters mat. Förrätter, huvudrätter, efterrätter och drink tillbehör verkar finnas i det oändliga. Där sitter vi alltså 50 turister med mat säkert till det trippla. Kan inte låta bli att känna att det inte riktigt känns rätt. Men släpper det och tänker att jag liksom ALLA andra är värd detta och nu är det jag som sitter här. NJUT! Så jag slappnar av låter mig njuta av mat, vin, musik och underhållning.
Servitörerna och servitriserna sveper snabbt och lätt emellan borden. Ser till att alla är nöjda, att våra glas är fyllda och att all disk ständigt plockas bort. De ler, ser glada ut, inte alls stressade eller bittra.
Ingen avund, ingen tillstymmelse av orättvisa syns i deras ögen eller kroppsspråk. Bara vänliga gester och stolta blickar. Kan inte låta bli att dra en grov generalisering till olika matrestauranger som jag besökt i våra nordiska länder. Jag upplever inte att de som arbetar inom restaurangbranschen lika ofta känns lika stolta och avstressade. Eller är jag förblindad av kvällens vin?
Jag menar då naturligtvis inte att nordiska servitörer/servitriser är sämre på något sätt men jag känner en skillnad som inte går att sätta ord på.
Morgonen här är alltid varm och sköna vindar fläktar lätt när vi kliver ut ur vårt hotellrum. Det är inte alls sådan klibbig obehaglig värme utan mer som en varm famn. Dessa härliga morgondagar startar vi alltid med en oförskämt fin frukost buffé, vilken man kan välja att äta inne, ute vid poolen eller vid sjöaltanen. Det finns också flera kockar som hela tiden tillreder omeletter med valfria innehåll. De steker bacon, ägg, lagar pannkakor och allt annat du kan och inte kan tänka dig ska finnas på ett frukost bord. Där finns bröd av alla dess slag, grovt, ljust, rostbröd, bananbröd, fullkornsbröd och så vidare. Olika sorters juice, kaffe, te, pålägg, fil och olika flingor, lättare Thairätter, frukt och så allt från den klassiska engelska brunchen.
Ja, som sagt att det är ett fint hotell är knappast svårt att inse. Frågan är bara om besökarna är lika fem stjärniga? Det framkommer inte i resekatalogen, ler. Men efter en stunds uppmärksamhet. Kan tyvärr ganska snabbt se att det finns endel icke fem stjärniga gäster på hotellet. Då talar jag inte om några speciella attribut eller symboler. Nä jag talar om vanligt hyfts. Eller är det kanske så att visa tycker att man inte behöver ha det, kanske rent av för att man känner sig för mer? Ja, jag vet inte. Men för mig är det självklart att när man får proffsig och respektfull service så visar man det åter. Åtminstone med ett tack.
Ja, vart vill jag nu komma? Jo, en morgon när vi satt nere på frukosten. Satt vi extra länge och åt i den takt som kanske egentligen är lite mer normal (än frukost i bilen varianten som ofta praktiseras här..). Då fångade en familj med två barn min uppmärksamhet. Båda barnen kladdade och kastade med allt som kom i deras väg. Barnen var låt säga dryga 7 månader och kanske 2 år. Med andra ord så är det inte så jätte konstigt att testa tyngdlagskraften lite gran, ler. Men för var sak eller ätbarhet som de serverades av sina föräldrar så åkte det lika fort ner i golvet. Var på föräldrarna i tur och ordning gick för att hämta något nytt och placerade det inom lagomt räkhåll för dem båda.
Under deras bord låg en hög av matrester, juice, servetter med mera.
Plötsligt slog det lilla barnet ner ett glas som gick i tusen bitar.
Tror ni föräldrarna reagerade? Rörde en min? Nej, inte alls. Mamman reste sig och gick bort till buffén för att hämta lite ny mat medan pappan fortsatte att äta av det som han hade på sin tallrik. Det lilla barnet började att klappa med händerna i juicen som funnits i det numera trasiga glaset.
En servitris kommer fram och börjar genast sopa upp allt glas (och övrig underbords material). Ingen av dem flyttade sin stol så att hon lättare kunde komma åt. Sedan bar hon bord soporna och gick tillback med en våtservett och tvättade omsorgsfullt det lilla barnets händer medan hon log.
Ingen tittade på henne mer än barnet som plötsligt störts i sin forskning gällande tyngdkraftslagen. Den lille tittade förvånat och utforskande på henne, Ingen sa något och så gick hon.
Inte ens tack. Vad är det för folk egentligen, varför kunde de inte tacka, hjälpa till eller be om ursäkt?
Nä, det var nog helt enkelt för fina för det fem stjärniga hotellet.
Jag blev irriterad och hade lust att säga något men bet mig i kinden och sa tydligt till min son att vad glad jag är över att du beter dig så fint när vi får lov att sitta här och njuta. Sedan log jag stolt när vi drog in stolarna efter oss och lämnade bordet, då min son på klok ren Thailänska sa TACK till vår servitris.
Hur som det är väl kanske så att det var jag som egentligen blev mest irriterad av situationen men jag kan ändå inte lite ironiskt nog tycka att det är märkligt att om man inte uppskattar det man betalar för så varför bokar man det?
Summan av kardemumman i detta röriga inlägg: Jag rekommenderar verkligen vårt hotell.
Min son fick många fina nya vänner. Till och med en brevkompis.
Vi fick också träffa många härliga par, så om någon av er läser detta så tack för att ni var med och förgyllde vår semester!
1-0 till oss med hyft och tja varför inte en...
...en skål på det också!
KRAM Petra
DS
