Julen och livet

Hej Ni Levande själar!

Hade inte tänkt att göra något inlägg idag.

Särskilt inte något som kunde verka så ytligt.

Ni som följt mig länge vet ändå att jag behöver skriva av mig.

 I går var en vacker och härlig julafton.

 Vi var många nära och kära hos mig som njöt av livet och var tacksamma över det-

 - Men livet svänger snabbt och just nu känns det orättvist och ledsamt.

Ledsamt för att jag och min familj nu i så många år fått uppleva döden på nära håll.

Döden där döden inte tycks ha något att göra.

Döden är ju ingen lösning...

I natt/tidig morgon dog en av mina allra bästa vänner. 

En vän som jag lekt och haft mycket skoj med. 

En vän som jag gjort många dumheter med, men också en vän som förstod.

En vän som det dessvärre gick illa med, på många sätt.

Man han var ändå och är ändå min vän. 

En stor del i min barndom.

Någon tog sig rätten att ta hans liv när han var på väg hem från krogen.

Denna någon har givit många fler med mig stor sorg och frågetecken.

Vill därför bara ta med en liten dikt som jag tycker passar min vän, så som jag kände honom och som jag såg på honom. Vet att dikten lätt kan missförstås men jag tror att vi som verkligen kände dig inte missförstår den. Om någon ändå gör det är dikten insatt här med medlidande och av kärlek.

Du dog så ung....

Så du fick som du ville,

Du dog så ung,

Inga rynkor av ålderdom,

Tog du med dig ned i graven,

Med dunvita vingar svävar du,

Över de himmelska haven,

Med ett leende du aldrig haft,

Du följer vindarna,

Rider på dess märkliga kraft.

Jag hoppas du bär ett minne,

Av mig,

Vart vingarna än må föra dig,

I Evighetens rike,

Där tiden står stilla,

Du tycker att dö inte alls,

Var illa,

Och jag försöker glädjas vid tanken,

Att du har det bättre där du är,

Och minnet av dig,

Med hjärta för evigt i djupet bär.

Så du fick som du ville,

Du dog så ung,

Inga rynkor av ålderdom,

Tog du med dig ned i graven,

Med snövita vingar flyger du,

Över de himmelska have,

Och för första gången kan jag se,

Att du ler,

Sorg behöver du inte höra talas,

Om mer.

Kram till er alla och visa dem ni har nära att ni tycker om dem!

/ Petra