Ha en go dag!

Hejsan!

Hoppas att ni har det mysigt och gott nu i påskveckan. Här kommer lite rolig påskinformation för den vettgirige:

Dagarnas namn i påskveckan har i vissa fall lånats från  fastan.
Söndagen kallades förr som idag Palmsöndagen. Måndagen kallades blåmåndag som i fastlagen. Andra namn varkorvmåndag, svarta Måndag, latmåndag mm. Tisdagen hade också namn från fastlagen band annat Fettisdagen, svarta Tisdag, stinnkaketisdag eller vita Tisdag. I Skåne skulle fruntimren tvätta den dagen för att få vit och fin tvätt. Man sade också att på "svarta måndag" skulle skorstenarna sotas, så att de blev vita och fina på "vita tisdag". Onsdagen kallades dymmelonsdag och ibland även askonsdag som i fastan. Torsdagen och fredagen kallades endast skärtorsdag och långfredag.

I påskveckan var det allmän tävlan om vem som skulle komma upp tidigast på morgonen, eftersom den som kom upp SIST fick bära dagens till ära öknamn, t ex "Palmoxen, Sulten, Mångås, Kråkan, Fetlunsen, Askfisen, Dymmelkotten, Skärkusen, Trollkäringen, Långlaten, Sketstaken, Påskloska, Andagskrickan, Annandagsknös, Tredjdag tok, Fjärdedagskett-fjäling" och "Amen på alla lortarna".
Var man däremot uppe FÖRST på påskdagsmorgonen blev man kallad "Vita duvan". Att detta är en gammal tradition märker man eftersom det finns namn för den som försover sig på tredje- och fjärdedag påsk, vilka slutade firas på 1770-talet.

(bilderna i dag kommer från mitt badrum och har väl kanske inte så mycket med texten att göra, ler)

Idag är det påskafton och det är den dagen då vi äter och firar som mest, men under katolsk tid var påskaftonen bara den sista dagen i fastan och man skulle städa och förbereda allt inför påskdagen som var huvudpunkten.
På senare tid blev påskaftonen den stora festkvällen, speciellt för de vuxna. Nu var det slut på allvarligheterna och alla kunde släppa loss. Det var på påskaftonen som man smällde påsksmällare och tände påskeldarna för det var ju på påskaftonen som påskkäringarna kom tillbaka från Blåkulla.
Barnen skickade påskbrev till varandra. Därav vårt bruk med påskkort som tyvärr börjar försvinna. Förr var det lika självklart att rita påskbrev med häxor, kycklingar, ägg och någon liten vers, och springa runt med i gårdarna, som att ge julklappar vid jul.

Häxorna far till BlåkullaInte många i vår tid kan ana vilken förskräcklig historia som ligger bakom, när de låter sig själva och sina barn klä ut sig till påskkäringar och med kvast och kaffepanna springa runt i husen och önska glad påsk och förhoppningsvis få lite godsaker och frukt. Till skillnad från andra gamla seder som man snarare vill lyfta fram på nytt, är det väl en evig tur att de gamla häxprocesserna trots allt sedan länge fallit i glömska för de flesta och att vi numera kan skämta om det. Det finns ju förstås undantag.

Våra påskkäringsseder härstammar från en tid då man på fullt allvar trodde att häxorna med sina trollkonster kunde skada människor och djur. Förklaringen är den att vidskepligheten hade sedan födseln blivit invaggad hos alla och satt väl inrotad i folks medvetande. Varenda en trodde på näcken, älvorna, tomtar och troll och övernaturliga förbannelser, vare sig de var vetenskapsmän eller fattighjon. Det var på den tiden också en mycket stark djävulstro i kyrkan. Överallt och hur som helst kunde den onda makten dyka upp för att bekämpa Guds verk och allt som var gott. Speciellt vid påsken som var den största högtiden. Då bjöd djävulen alla sina häxkäringar på hej dundrande fest i Blåkulla, trodde man. Natten till skärtorsdagen gav de sig av och kom inte tillbaka förrän sent på påskaftonen.
Om vart ordet Blåkulla härstammar ifrån tvistar de lärde. Förmodligen är det samma sak som "Blå kulle" dvs utseendet av en plats långt, långt borta i utkanten, som man endast kan ana i ett blått dis.
Andra förklaringar kan vara några av de nedanstående, som jag hämtat från www.enigma.se där man kan läsa om många olika speciella svenska platser och personer
- Blocksberg, tyskt berg känt för övernaturliga krafter och tillhåll för häxor och djävulen
- Blå kula = helvetet
- Blå kulla = blå kvinna = dödsgudinnan Hel
- en obekant jungfru som hette Blåkulla
- Blå kulle = densamme som Necken
- Blåkulla = en kvinnliga vattendemon

Det finns många kullar och liknande som man utpekat för Blåkulla. Sedan gammalt är det i Sverige ön Blå Jungfrun i Kalmarsund som är den mest omtalade platsen. 
All text och information om påsken har jag funnit på en Påsksida, 
Där finns massor av mer påskinformation som kan vara spännande för den som vill veta lite mer om vad vi firar. 
Ja, nu ska vi i vårfamilj ta oss varsin kvast och åka till svärmor på Påskmiddag.
KRAM Petra E