En tillfällig vän

 Hej Ni Sköna!

Tillbaks till Thailand. "Efter en lång dag med mycket aktiviteter beslutar jag mig på kvällen för att gå ner till stranden och leta upp en massör. I mörkret finner jag unga damer varpå den ena frågade:

-Massage Madame?

Ja tack så jag på min dåliga Thai (som inte riktigt ens existerar), och ger henne sedan den respektfulla gesten att föra händerna samman (som lucia) och sänker mitt huvud ner över dem som en slags bugning och ett tack för hennes erbjudna tjänst.

 Hon ber mig att lägga mig ner på magen och ta av mina kläder. När jag gjort så säger kvinnan:

Oh, madame ooohhh no, ajajaj you have sun burn....ooohhhh sunburn.

Var på den andra kvinnan tittar på min rygg och suckar medlidande (som hon säkert fått gjort åt massor av andra av oss falanger...ler). Kvinnan som ska massera mig säger något till henne på Thailändska och så kilar hon in i ett skogsparti brevid standen och är strax tillbacks med massor av nyplockade. långa aloe vera blad. 

 - Me help you, säger hon med knagglig engelska ( för det är något som de flesta Thailändare verkar kunna dåligt). Trots att hennes engelska är mycket dålig så har vi strax funnit ett sätt att kommunicera med hjälp av bilder i min kamera, gester, ljud och kroppsspråk (lite halv uppblandat med engelska och thailändska). Den andra kvinna lämnar platsen kanske för att gå hem eller för att hitta en ny kund. 

 Hur som hjälpte kvinnan mig med de ställen där jag bränt mig som mest. Sedan tog hon fram ett guldfärgat nagellack och pekade på mina tår och sedan på mina fingrar. Satte sina händer samman hand mot hand för att visa att hon ville måla mina naglar. Sedan började hon måla dem med ett guldskimrande lack, omsorgsfull och försiktigt. När hon målat klart så log hon lika mycket som jag antar att Michelangelo måste gjort när han drog sista penseldraget på sin Mona Lisa. 

 - Now sit still long, have to dry. Sa hon med allvarlig min. 

Hon bjöd mig på vattenmelon och annans och på något märkligt sätt satte vi där i ett hörn på standen i den mörka kvällningen till havets brus. Där började vi då att tala om livet. 

Fråga mig inte hur det gick till, hur vi förstod varandra men hon berättade om sin son och att denne var 14 år. Han bodde i ett kloster och skulle bli munk. Hon hade haft ett olyckligt förhållande till sonens pappa och vad jag förstod så var han ingen särskilt empatisk man. 

Hon visade sorg i sina ögon när hon talade om honom och glädje och kärlek när hon talade om sin son.

 Hon arbetade mycket för att kunna åka och hälsa på sin son två gånger om året då klostret låg långt i från Phuket och turistlivet. Hon visade mig en bild på honom, de var verkligen lika. Tänk att en mammas kärlek till sitt barn inte går att ta miste på, hon pussade kortet och lade det tillbaka. 

Hon tog fram fler bilder och visade, det var bilder ifrån den senaste stora översvämningen. 

Hon beskrev sin oro för sin son som då befunnit sig i ett av de mest drabbade områdena. 

När vi suttit där i några timmar insåg jag plötsligt att min man och min son säkert undrade vart jag tagit vägen och troligtvis var oroliga vid det här laget, 

 Hur som jag ville vissa min hövlighet och respekt, tacka för massagen mina guldfärgade naglar men mest av allt för hennes berättelse och förtroende. 

Jag hade inte många bath med mig och vet inte heller om det känts så bra att ge henne det. Jag kände nämligen inte alls att det var så att hon på något sätt tiggde, hon ville bara berätta, ha sällskap och tyckte nog att jag var lika spännande som jag tyckte att hon och hennes liv var. 

Så jag tackade på Thailändsk sed men det kändes liksom inte som ett tillräckligt tack. 

Fråga mig inte hur jag tänkte för så här i efterhand kan jag skratta åt det, men då kom jag på det genigala att tacka så där som man i Ryssland och Frankrike gör, kindpussas i luften på vardera kind.

Hon ryggade lite chockat tillbaks tittade förvånat på mig  och sa:

- Madame, me have a boyfriend!

Jösses PINSAMT värre, jag betalade och gick generat där ifrån men när jag kom till hotellet så skrattade jag så jag nästan inte kunde hålla mig. Tänk så himla konstigt det kan bli med språk och dess barriärer än då! 

HA en trevlig fredagskväll! KRAM Petra