Hemma igen!

 En rastlös själ som ofta söker ro, finner den i ett land i fjärran. 

Hemma igen med nya krafter. 

Thailand, det känns att jag är gjord här. 

Här känner jag mig liksom mer hem. 

Jag älskar att vandra vid strandkanterna oavsett tidvattnets ebb eller flod. 

Jag stannar alltid till och blickar ut över horisonten. 

Där slutet kan vara vad ditt sinne än bestämmer. 

Ibland fångar någon fiskebåt långt ut på havs min uppmärksamhet. Vem är det ombord, är det en man som lever på fiske eller är det någon som finner ro i havet och alla fiskar?

 Här känns allt nyfiket och nyanserat. Jag gräver gärna ner mina tår i sanden för att se hur de små sandkrabborna överraskat springer sin kos. Drar med fingrarna genom sanden och låter de små kornen kittla mina fingrar.

Jag kliver ut bland stenar, små klippor och korall, böjer mig sakta och tyst ner för att vid de små vatten bad som ebben lämnat upptäcka små färglada stim. Lyssnar till havets brus och skådar de små aquarium liknande fiskarnas vattendans. Ser hur de ivrigt väntar efter floden att komma åter. Det gör den.

 Men när jag vandrar tillbaks in emot stranden försöker jag kliva så sakta jag kan på korallen så att min skugga inte ska bli alltför hastig över vattnet. För det är då man kan få se de riktiga vattendrömmarna. 

Men det är nästan omöjligt, fiskarna upptäcker mig ofta och simmar in under sina rev. Men om jag står still och tyst riktigt länge så tittar allt en och en annan liten nemo fram. 

 Ja, jag och min älskade familj har alltså varit i Thailand för att vila upp oss lite och vi har tagit massor av foton, varit med om så mycket spännande och bara vilat och låtit oss följa med i den nya värld och plats som vi besökt. Jag har visserligen varit här förr, men denna gång var annorlunda. 

Behövde det kanske mer än någonsin nu. Hur som vi har rest hemmåt i dryga 25 h så nu blir det natten för min del, men räkna med att möta endel Thai här i de närmsta inläggen. 

KRAM Petra