"Skam" är mitt tips!

Hallå där hemma i stugorna!
Vilket underligt väder, i går var det så pass mycket snö att Ossian kunde åka pulka till dagis och i morse när vi skulle bege oss ditt på pulka vart vi en aningen snopna när vi öppnade dörren... Ingen en snöflinga så långt ögat kunde skåda.... (Tog dessa bilder på vår entrè igår)

Visst jag måste väl säga att jag tycker väl inte att det är så jätte skoj att skotta men det är faktiskt ledsamt för barnen. Ja, ja nu i från allt snack om väder och vind. Jag läste för något år sedan en bok som jag tyckte var helt ok. Nu hittade jag den för någon vecka sedan och läste den igen. Måste faktiskt tipsa er om den för jag tycker den är rätt bra!

Boken heter skam och är skriven av författarinnan Karin Alvtegen. Boken är enligt mig en mycket välskriven och verklighetstrogen, som hjälper även den mest O-empatiska människan att lägga några fördomar på hyllan.

”Skam” skildrar två kvinnor vars liv tillsynes utåt kan verka relativt bekymmerslöst, jag skriver relativt med tanke på det liv som levs inom dem. Båda kvinnorna har i själva verket tragiska och oarbetade händelser i sitt förflutna som än i dag präglar deras liv. Som läsare får man följa dessa kvinnor i deras vardag i en parallell skrivning, tills deras öden en dag beslutar sig för att korsas.

Maj-Britt är 55 år och allvarligt överviktig sedan trettio år tillbaka, efter en sorglig livshistoria påbörjar hon ett förskräckligt hat till sig själv och sin kropp. Maj-Britt började då sakta men säkert att fly verkligheten genom att äta och aldrig lämna sin lägenhet.

Monika, 38, är en framåtsträvande och mycket professionell chefsläkare. Hon anstränger sig till sitt yttersta för att gottgöra förlusten av sin storebror. För att fly sin verklighet försöker hon att ständigt påskina ett perfekt yttre.
Till en början kan det vara svårt som läsare att förstå hur dessa två kvinnor med till det yttre så olika liv skall kunna mötas. Men de har något gemensamt, båda är på ständig flykt ifrån sitt eget liv. Existensen ställs på sin spets när dessa för varandra främlingar slutligen möts. En kamp om uppgörelse med sitt förgångnas inleds, där vägen kantas av skuld och skam. Boken beskriver fängslande livsöden och bjuder på rädsla, olovlig sexualitet, religiösa förföljelser, tvångskänslor men framför allt på livet i dess osminkade version.

Boken enligt mig avspeglar människor som känner en fruktansvärd ångest över att aldrig varit älskade. Alvtegen har lyckats att få karaktärerna verkliga genom att själv hålla sig opartisk till dess personligheter. ”Skam” ger läsaren en chans att själv vilja försvara, förändra och engagera sig i karaktärernas känsloliv. Men trots detta kan det inte låtas bli att poängterar slutet som är något snopet och abrupt. För även om man själv får ta stor plats i de fiktiva karaktärernas öden så vill man inte hitta på slutet själv. Men kanske är det just det som är Alvtegens poäng, att själv lära sig leva livet och därför låter hon läsaren fantisera sitt eget slut.

Oj, det blev nästan en hel rescention..... Hihi ja ja.. ibland är det lätt att glömma tiden! Ha det gott! Stora Kramar från mig till er! /Petra E