Obs Bambi inte isprinsessan!

Hejsan!
Skridskor behöver inte bara vara praktiska. För min del har jag dem inte alls för att åka med, jag är nämligen mer som bambi än en isprinsessa...Skridskor är också vackra pynt detaljer, på dörren, väggen, ett räcke.... Redan förra året var jag ute efter ett par. Hittade då bara någolunda gamla i typ stlk 40 och uppåt... Det ville jag ju inte ha., det skulle ju bara se klumpigt ut. Så det blev inga. Iår efter mkt letade på loppis så hittade jag inte heller några under 40... men då slog jag till. Hellre några än inga...

Men så kom snälla Ingela för några dagar sedan och hade hittat ett par ursöta barnskidskor så nu ska jag ge mig löss med slippapper och pynt! Tack Ingela!

Tänkte också bjuda på en inre monolog som jag skrev för några år sedan när jag gick en kurs i litterär gestaltning. Monologen ska skildrar en människa som sitter på ett tåg och ska träffa sin pappa för första gången på tio. Älskar att skriva monologer, det är så fritt (dock jobbigt att läsa så här då det inte finns några punkter...) Jag tror iallafall att fler skulle skriva mer för att det ökar EQ;n att försöka leva sig in i olika öden så.... Så det så hhahahha... Den är påhittad rakt igenom.

Vad konstigt han hade pratat, hade han blivet förvirrad?, åkrarna svepte förbi en efter en precis som om det bara fanns åkrar och alla var bönder, han kanske var en bonde, och gått upp tidigt på morgonen för att mjölka kor, därför hade han pratat så veligt, han var trött efter en dags arbete på sin stora bondgård, Eller så drack han igen, spelade det egentligen någon roll? Åkrarna upphörde svepa förbi och tankarna skildrades av ett litet flickeskratt, undra om de är så lyckliga som de ser ut, skrattar och pratar, vart är mamman, ska de åka och hälsa på henne?, nej, de ska säkert till någon släkting, kanske en farmor?, eller mormor?, en mormor hade jag i alla fall, inte för att jag minns henne så väl men sura och stenhårda karameller brukade hon ju åtminstone bjuda på när vi kom, undra om jag skulle åkt så med min pappa, till en farmor?, skulle vi skratta och läsa böcker, läsa sådana fåna pixiböcker? Undra om jag har kvar de där som han skickat varje år när jag fyllt år, med två frimärken, vad var det mamma hade sagt, porto för 8 kronor och present för 5,50, det var storsint av honom, en hel öl hade han offrat. Hon kanske inte hade någon mamma, som kunde köpa annat än pixiböcker, hennes mamma kanske inte var så storsint, vad är det för någon saga, den känner jag inte igen, hm, undra om det verkligen är hennes riktiga pappa, hon säger ju pappa. Men det sa ju jag till Åke, Sten, Krister och Kjell också, eller kallade jag Kjell för pappa, nej, det gjorde jag nog inte, han var ju så ung, jag kanske skulle ha kallat honom för brorsan, nej fy så hemskt, med livet är ju hemskt, nu ska jag i alla fall säga det till honom, skit i att skicka dina förbannade pixiböcker, och mjölka dina kor du, så att du pratar osammanhängande redan kl fem på eftermiddagen, eller kanske hade han pratat så om hon ringt honom redan vid elva tiden, ja så var det väl mamma sa, men å andra sidan sa hon bara vad Conny tyckte, hon tyckte alltid som Conny tänkte, fast jag tror att det var så att hon tyckte så för att han tyckte så, skicka pixiböcker till en tolvåring, rädslan och glädjen virvlade upp på nytt i en lika kuslig kombination som det gjort när mamma kom med det där brevet, alltid samma bruna kuvert, lika knöligt och stort nog att rymma en pixibok, jävla pixiböcker, nu kom de med tågbiljetter ända till dalarna också, skog, skog och åter skog, snart måste hon va framme, vad fan ska du ut mitt i bland skogen och träffa den där gubben som inte brytt sig tidigare för, visst var det så hon sagt, ja nåt i stil med det i alla fall, 10 år, ja varför skulle det inte kunna gå tio år till, äh, låt henne åka, javisst skulle hon åka, dom skulle minsann få se att man visst var trött efter en dags arbete och att det visst vart så att man pratade lite osammanhängande om man hade gjort en jobbig arbetsdag, nu har jag det, det handlar ju om den där Kajsa som skulle hjälpa sin mormor, eller var det farmor, men vad skrattar hon åt , skrattat, ja, det var precis vad den där Conny gjort när han lämnade mig vid stationen, men hans skratt liknade inte detta, nähenej, usch han hade ett hemskt skratt, han hade ju skrattat när han sagt att gubbjäveln kanske har gått och blivet sjuk, och vill säga adjö, säga adjö, ja, det vore just fint det, hej, det är tio år sedan vi sågs men jag tänkte bara säga adjö nu, tågets bromsade in och utanför rullade sakta granarna förbi innan det äntligen stannade, adjö, nej, hej tänkte hon åtminstone säga först.

KRAM Petra E

"Tjuvglimt" från boken!

Hejsan!
Vi hade väl inte direkt tänkt att tjuvvisa er så här tidigt...hihi Men boken kommer ju som tidigare sagt bestå av minst 450 bilder och dessa var med i tidningen när de gjorde repotage om vår bok så det vore lite orätvisst om inte ni också skulle få se dem, eller hur? Ler


Just nu håller vi på att handplocka de butiker som vi vill ska vara med och medverka i boken. Det kommer bara att bli butiker som vi finner mest passande för denna stil. Vi har redan fått med några av de bästa och mysigaste! Jätte skoj!
Nu måste jag till universitetet! Tusen tack för era kommentarer jag kommer så fort jag får tid svara på dem. KRAM på ER! /Petra E

Tack för alla goa kommentarer!

Hejsan På Er!
Tack, för alla kommetarer angående vår kommande bok!
Det känn så skoj att ni också längtar så mkt efter den som vi!! I torsdags var jag iväg till Noll54 i Ksd och köpte mig en tallrikshylla. Jag har längtat efter en sådan så länge. Dock är den inte så iordningställd för jag längtar efter att få julpynta den....hihihi Ja, jag vet det är långt kvar men jag är en sån som julpyntar allt redan den 1 dec. Man ska väl få njuta länge av de mysigheter som tillhör julen!!
Passar på att tipsa om boken som högst troligen ingen missat men för att vara på den säkra sidan så nämner jag den igen, ler. Franska Stämningar : TOPPEN BOK!

Jag köpte också ett hjärta (det är egentligen ett fat) från Rum 21 i Kristinehamn.

....och en bokstav (också från Rum 21)....oj vad jag shoppat. HIhi, ja ibland är det så man vill slå till på allt...
Nu bjuder jag på ett av de skämt mail jag fått igen...

Kära dagbok,Jag har precis fyllt 55, och min fru (älskling!) gav mig en vecka med personlig tränare i födelsedagspresent. Nu är jag fortfarande i kanonform, jag spelade trots allt fotboll när jag var 20, men det kan vara roligt att få röra lite på sig. Jag ringde till träningsanläggningen och bokade tid med en personlig tränare.

Jag fastnade lite för Linda, som är en 26-årig tjej som förutom jobbet som personlig tränare också är aerobicinstruktör och modell för badkläder. Det är hon som är anledningen till att jag skriver det här, hon bad mig skriva dagbok för att hålla koll på mina framsteg. På måndag gäller det …

Måndag

Jag gick upp klockan 06.00. Det var riktigt tufft att komma upp så tidigt, men när jag kom till träningsanläggningen, där Linda väntade vid receptionen blev allt helt plötsligt mycket lättare. Linda är suverän! Hon är har blont hår, fantastiskt blå ögon och ett charmerande leende. Vi började med en rundtur på anläggningen. Linda visade mig maskinerna och det första jag fick göra var springa på löpbandet. Efter fem minuter tog Linda min puls, och hon verkade lite orolig över hur hög den var. Det hon inte fattade var att min puls var hög för att hon stod så nära mig i sin tajta lycra-outfit, jag är ju i toppform annars! När vi gjorde sit-ups pushade Linda på mig och jag kämpade på, trots att jag var trött i magen efter att ha hållt in den ända sen jag mötte henne i receptionen.
Efter passet njöt jag av att titta på hur smidigt Linda rörde sig under sitt aerobic-pass, och tänkte att hon är lika duktig där inne som hon är med mig. Det här kommer bli en FANTASTISK vecka!

Tisdag

Jag fick dricka två kannor kaffe för att komma upp, men till slut var jag utanför dörren på väg till träningen. Linda tvingade mig att ligga på rygg och trycka upp en tung järnstång i luften, sen la hon på vikter på den också! Mina ben kändes som spaghetti på löpbandet, men jag klarade en hel kilometer. Leendet jag fick av Linda när jag klev av löpbandet gjorde det mer än värt mödan. Jag mår toppen! Det här är andra dagen i mitt nya liv!

Onsdag

Jag försökte borsta tänderna, och enda sättet som var möjligt var att ligga med huvudet på tandborsten och röra munnen fram och tillbaka över den. Jag tror jag har fått bråck i bröstmusklerna. Jag klarade av att köra så länge jag slapp styra eller bromsa. Jag parkerade på en handikapparkering vid träningsanläggningen.
Linda var lite okänslig idag och hävdade att mina skrik störde de andra som tränar på anläggningen. Jag har kommit på att hennes röst är lite för hurtfrisk för såna här tidiga morgnar, och när hon skriker på mig får hon en nasal ton som är riktigt irriterande. Jag fick ont i bröstet när jag skulle ställa mig på löpbandet, så jag fick stå på trappmaskinen istället. Vem i helvete har uppfunnit en maskin som simulerar en aktivitet som gjorts obsolet av hissen? Linda sa att det skulle hjälpa mig att komma i form och öka min livsnjutning eller nåt. Hon snackade massor av annan skit också.

Torsdag

Linda väntade på mig med sina vampyrlika tänder i en grimas som skulle föreställa ett leende, men den grymma formen på hennes tunna läppar avslöjade henne allt. Jag kunde inte rå för att jag var en halvtimma försenad - det tog mig 20 minuter att bara knyta skorna!
Linda tvingade mig att träna med hantlar. När hon tittade bort, passade jag på att springa och gömma mig i herrarnas omklädningsrum. Hon skickade Lars för att hämta mig, och sen satte hon mig på roddmaskinen som straff. Jag sänkte den.

Fredag

Jag hatar den lilla subban! Linda är den vedervärdigaste varelse till människa som någonsin fötts på denna planet NÅGONSIN! Korkade, anorektiska lilla träningslolla. Om jag kunde röra någon enda liten del av min kropp utan denna fruktansvärda smärta skulle jag slå henne med den.
Linda ville att jag skulle jobba med mina triceps. JAG HAR INGA TRICEPS! Om hon inte ville ha jack i golvet så borde hon inte ha räckt mig de där (%&##% hantlarna, eller något annat tyngre än en macka för den delen. (Jag är säker på att hon lärt sig det där på Sadisthögskolan, hon måste fått en hedersbetygelse i grenen 'tillfoga smärta') Löpbandet kastade av mig och jag landade på en hälsorådgivare. Jag önskar att jag hade landat på någon mjukare.

Lördag

Linda lämnade ett meddelande på min telefonsvarare i morse, i det där äckliga, hurtfriska, gnisslande tonläget hon har. Hon undrade varför jag inte dök upp idag. Ljudet av hennes röst fick mig att vilja slå sönder högtalaren med första bästa trubbiga verktyg, men tyvärr saknar jag styrka att ens trycka på knapparna på fjärrkontrollen. Jag har sett på finsk tv i elva timmar.

Söndag

Jag åkte färdtjänst till kyrkan idag för att tacka gud att den här veckan äntligen är slut. Jag bad också till gud att min fru (den subban!) nästa år väljer en roligare present. Till exempel en rotfyllning eller en rejäl tarmsköljning.

Nu avslöjar vi hemlisen!

Hejsan!
japp, detta är inte inredning. Men något litet Lördagsnöje måste jag bjuda på. Så bilden ovan, ser du mer än ett rådjur? (du vet väl att det alltid går att klicka på bilderna så att de blir större)

Fokusera på pricken i ringen samtidigt som du rör huvudet fram och tillbax. Konstigt va?

Och så sista bilden som inte har med inredning att göra. Kan du se 4 personer?

Japp, det var lite lördags skoj det hihih. Men nu tillbax till ämnet som min blogg faktiskt främst handlar om inredning. Som jag skrivit några gånger så håller jag och Ingela på med ett super spännande projekt. Nu tycker vi det är dags att ni också får veta vad det är.

Vi håller på med att göra en INREDNINGSBOK i franskt, schabby chic, vitt, romantiskt, charmigt, lantligt, en mix mellan nytt och gammalt och nött.

Vi samarbetar med några av de mest underbara bloggtjejer som ni kan tänka er!

Ambitionen är att det ska likna Franska Stemninger fast i med mera Svenksa stämningar! Ler. Vi har arbetat med boken rätt så länge men är långt i från klara, detta har blivit som vår lilla bebis så vi vill att den ska bli så perfekt som bara möjligt! Boken beräknas vara klar till sommaren -09 och då också komma till försäljning. Den kommer att innehålla mellan 400-500 inspirationsbilder ( mkt mkt mer bilder än text) och det kommer att bli en tjock härlig bok med matta ljuva sidor att frossa i. Vi kommer också att samarbeta lite med mycket väl handplockade butiker så många hem och friska fläktar kommer att finnas med i boken, uppdelningen i boken kommer att bestå av 8 kapitel.

Boken kommer att heta våra bloggars namn nämligen

ROMANTISKA HEM & INSPIRATION I VITT.

Visst låter det väl skoj! Men det är iallafall en av anledningarna till att jag ibland inte riktigt hinner med min blogg lika mycket som jag skulle önska. Kram På Er /Petra E

(titta in Ingela, som jag gör boken tillsammans meds sida; http://inspirationivitt.blogspot.com/ )

Äntligen Fredag!

Hejsan Alla Goa Bloggare!
Idag är det fredag och jag och Ingela (http://inspirationivitt.blogspot.com/) är med i tidningen; Nya Kristinehamns Posten i ett repotage om vårt projekt. Jag har dock inte sett hur lite/mycket det är eftersom tidnoingen brukar komma vid 12.00 här... Spännande att få se.

Tidningen kommer i allafall ut till alla hushåll i flera orter i Värmland i dag. Flera av er har frågat om det går att köpa tidningen någonstan...Tror inte det. Men jag tror att om man bor i Värmland men inte i en sådan ort så borde man kuna gå in på sitt bibliotek och läsa tidningen.... Vet inte säkert.

När de kom så hade vi iallafall gjort i ordning lite miljöbilder, men jag har som sagt inte läst tidningen än så jag vet inte om de är med. Vi fotograferade dock lite själva för att visa er alla också, ler! Vår förhoppning med bilderna är att de lite ska förklara den stil som vi och de flesta av er älskar; Franskt, lantligt, romantiskt, shabby chic, vitt och nött.

Titta in de vackra korten Ingela gör och som sälj på flera butiker runt om i Sverige, i Värmland vet jag att de säljs på Rum 21 (Kr-hamn), Noll54 och inredningskompaniet (Ksd).

Syns det att vi längar efter jul och allt pysslande detta innebär? Hihihih ... Ska bjuda er på lite skojig läsning också tänkte jag. Titta in mailet jag fick förra veckan om män....

Brukskarlar:

Ursprung

Den tama mannen har funnits som sällskap och bruksman till kvinnor så långt tillbaka i tiden som vi kan minnas. Användningsområdena har givetvis växlat, allt från jakt och jordbruk till dagens rena sällskaps- och avelskarlar.När du bestämt dig för att skaffa karl vill vi ge dig lite tips och råd för att förenkla din vardag med mannen.Det första du behöver tänka på är om du verkligen har tid med en karl. En karl är ingenting man lättvindligt kan lämna bort till vänner och bekanta. Ännu finns inga godkända pensionat i Sverige. Lyckligtvis är karlar idag accepterade i de flesta offentliga miljöer. Det är dock ej tillrådigt att ta med karlar överallt. Exempelvis boutiquer brukar framkalla nervositet och i vissa fall aggressioner. Det är inte ovanligt att man ser oroliga och gnällande karlar väntandes vid kassan.Även om du anser dig ha tid över till både en och två och kanske tre karlar vill vi inte rekommendera mer än en. Ofta visar de oro och till och med svartsjuka om "matte" bryr sig för mycket om andra karlar!

Kostnader

Det är givetvis något som man bör tänka på innan man skaffar karl. Att ha karl är inte billigt. En karl äter mycket och behöver kläder, bil, mm. En duktig arbetskarl kan ofta själv tjäna ihop till sitt uppehälle. Har man en skicklig jägarkarl kan han bidra till hushållet med bland annat älgkött. På höstarna kan man till och med se hur karlar beger sig ut i flock för att jaga älg. Se till så att just din karl har tillstånd, d v s licens, för detta annars bör man inte låta dem löpa omkring hur som helst i skog och mark. Om din karl saknar det rätta intresset för jakt kan du kanske istället träna honom till att bli en skicklig bär- och svampplockare.

Allmän skötsel

För att din karl ska få leva ett långt, friskt och lyckligt liv behöver han god mat, frisk luft, daglig motion och någon eller några aktiviteter som inspirerar honom. Tänk även på att hålla din karl vacker. Östgötarasen är vanligen renlig av sig och sköter det mesta själv till exempel ansning av skägg och naglar. Avancerad tandvård och trimning av huvudhår bör man överlåta till en fackman.OBS! All kupering är strängt förbjudet i Sverige, sådant kan till och med medföra rättsliga följder i vissa fall!

Raser

Det finns ett stort antal olika karlraser. Vid resor till sydligare länder slås man av hur många lösdrivande karlar som finns på gator och stränder. Och visst är det lätt att glömma allt förnuft när man ser in i ett par bedjande, sammetsbruna ögon... men tänk på att dessa karlar oftast helt saknar uppfostran och dessutom kan vara smittbärare av allehanda sjukdomar då vaccinationer är ovanliga i dessa länder. Dessutom är det ofta problem med att få införseltillstånd till Sverige för sådana karlar. Vi vill därför rekommendera att du väljer en av våra erkända svenska raser.

Vi väljer att här presentera Östgötarasen.

Vad som kännetecknar Östgötarasen är främst ett lugnt psyke, relativt lättuppfostrade men de behåller ändå sin lekfullhet högt upp i åldrarna. Alla färger och kroppsbyggnader är godkända. En könsmogen karl tycker om att visa upp sig med sina artfränder på dansställen. Det är där som parningslekarna inleds. I jakten på en ägarinna kan till och med vilda slagsmål utbryta. Vi avråder dock från att välja någon av de riktiga "stridstupparna", de kan bli svåra att få någon riktig pli på. De kan i vissa fall morra och anfalla sin ägarinna! Då måste man omedelbart säga ifrån och visa vem som bestämmer. Det ger honom en trygghet att veta sin plats. Även den lugnaste karl kan ibland brusa upp och försöka ta kommandot. Det gäller då att vänligt men bestämt tillrättavisa honom. Om det inte räcker så måste list tillämpas. Du bör i ett tidigt stadium bestämma om du vill ha en inne- eller en utekarl. Väljer du en innekarl så bör du tänka på att motion är otroligt viktigt. En innekarl kan annars bli passiv och hemfalla åt öldrickande framför tipsextra. Det är inte svårt att lära en karl enklare små sysslor såsom att gå och handla eller att dra en barnvagn runt kvarteret. Glöm inte heller att ge rikligt med beröm. Karlar sporras då och utför villigt sina små tjänster. Godbitar användes med fördel för att belöna önskvärt beteende.

Uppfostran

Även om du vet att din karl är lydig och snäll och inte skulle göra en fluga förnär så bör du inte låta honom i glädje hoppa emot främmande människor. Någon som ej är van vid karlar kan till och med bli rädd. En annan viktig uppfostringspunkt är att lära honom att tiga på kommando samt att hålla sig intill dig så att han inte ställer till förtret för andra. Mycket vanligt är en tendens att springa efter andra karlars bilar och ett sådant beteende är oacceptabelt och bör kvävas i sin linda!

Avel

Även om du idag inte är intresserad av avel så är inte snöpning något vi vill rekommendera. Det kan komma en dag när du ångrar dig och då blir du tyvärr tvungen att byta ut din gamla trotjänare mot en ny. Om du tänkt använda din karl i avelssyfte bör du först kolla stamtavlor men även tänka på att påssjuka kan försämra avelsmöjligheterna. Ett byte kan komma i åtanke. För övrigt brukar karlarna visa sig villiga till avel någon som bekräftas från BB-håll. Om du inte vill lämna din karl hemma vid förlossningen så går det bra att ta med honom till BB. Personalen där har utbildning och är vana att handskas med nervösa karlar. En positiv reaktion är att många karlar uppvisar en högre mognadsgrad efter den första avkomman även om motsatt reaktion i sällsynta fall kan förekomma. Vidare avel bör inte bedrivas på karlar som inte visar intresse för sin avkomma, inte vill kännas vid sin avkomma eller till och med är aggressiv mot avkomman. Sådana karlar är inte ens lämpliga som sällskapskarlar och du bör snarast göra dig av med honom hur söta de än må vara.Eventuella framtida ägarinnor till en sådan karl bör varnas för att han har sådana defekter innan de tar hem honom.

Kost

En karl kan äta i stort sett vad som helst även om de tycks föredra den kost de är uppfödda på (det sk "mammas-köttbullar-syndromet"). Rådgör därför gärna med uppfödarna om vad karlens kost varit baserad på under uppväxten. Låt inte mannen rumstera fritt i kylskåp och skafferi och fall inte för bedjande blickar vid kaffebordet. Det är direkt olämpligt att låta honom tigga vid bordet. Vissa karlar visar ibland tendenser att vilja hjälpa till att tillreda sina egna måltider. Detta bör uppmuntras! Maltdrycker uppskattas ofta av karlar men låt det inte bli till någon vana. Ett par burkar per månad under sträng uppsikt är dock inget att oroa sig för.

Sjukdomar

Karlar kan ofta uppvisa diverse små sjukdomssymtom. Ta dock dessa med en nypa salt. En kvinna kan vanligtvis fortsätta att utföra sina dagliga sysslor trots sjukdom men detta tycks vara svårare för en man. Han sjukskriver sig gärna i rent förebyggande syfte. Detta inträffar oftast vid helg- och skiftarbete. Många karlar har tendenser till färgblindhet. Du bör därför hjälpa honom med påklädningen. Karlar med orange tröja och rosa byxor har faktiskt påträffats.

Sammanfattning

Vi hoppas att du får mycket glädje av din nya karl under många år. Som komplettering till våra små tips kan du gärna läsa andra, mer utförliga fackböcker i ämnet karlavård. Vi kan rekommendera "Allt en kvinna bör veta om män". Du kan givetvis också vända dig till närmaste veterinärklinik.

Svenska Brukskarlsklubben

Avd Ekerö

Mycket att läsa men lite skoj var det väl! Ha en riktig go helg nu KRAM PÅ ER!

/Petra E

Onsdag

Hejsan på er!
Kunde inte riktigt hålla mig här ifrån idag trots att det varit mkt och jag egentligen inte har tid, men bloggandet är ju sååå skoj! Det kommer nog dessvärre bli en del korta inlägg ett litet slag pga tidsbrist, jag och min vän Ingela B som har bloggen http://inspirationivitt.blogspot.com/ håller just nu på med ett jätte spännande och roligt projekt, dock så gör det anspråk på mkt tid. Det blir lite klurrigt att hinna med allt så. Men jag kan ju inte leva utan att gå in och kika på era inspirerande bilder!!! Tack för dem! Visst är det fantastiskt egentligen! Som massor av vackra inredningstidningar på nätet, helt grattis och man kan fråga och få tips!!

Jo, tillbax till idag. Det har ju varit en lokaltidning här och intervjuat mig och Ingela lite om vårt projekt och även tagit lite bilder, så ni får se jätte jätte små glimmar av dem idag, men det kommer mer på fredag. Det lovar vi!

Tidningen vi ska vara med i kommer ut i några orter i Värmaland på Fredag, det är en bilaga som heter Hem ljuva hem.

Gissa om jag kommer skynda mig ut till brevlådan för att kika, phu tycker inte om att vara med på foto själv. Det blir så konstlat och ja,.... nej jag är helt enkelt ingen linslus! Nej, nu måste jag sätta mig och plugga!
Ps. Jag hann en snabbis till Noll54 (butik i ksd) och köpte en underbar tallrikshylla, ska sätta upp den också....hm, plugga eller inreda...ler ds

Vilken dag!

Hejsan!
I morgon har jag fullt upp med ett jätte spännande projekt som jag kommer avslöja här lite längre fram så därför gör jag ett inlägg inför morgondagen nu.

Jag bjuder på lite bilder från arbets/pyssel/hobbyrummet.... Där står mitt långtidsprojek som aldrig lider nån vart....Mitt skala 12 dockskåp. Det har dock hänt lite för från början var det gult och blått. Men jag beslutade mig för att måla det vitt, konstigt va? hihi. Finns ingen enligt mig vackrare färg. Nu tänkte jag också bjuda på lite mer lång läsning för den som vill.

Här följer en kort novell som jag skrev för några år sedan (när jag var vågad nog att försöka skriva om förr, på ett gammeldags språk) ;

LEVNADSLOTTER

Vi har precis gått in i Gräsmånaden ock i sedvanliga fall präglas livet av en känsla som får allt att uppfattas lättare, dagsljuset gästar oss tidigare ock skänker syn, till våra händers arbete. Värmen blir inte samma ängsla, ock det blir enklare att forsla sig. Men livet tydde sig annorlunda för somliga.

På Norrgården hämtade trälen in ved till huset för att upprätthålla värmen åt den sjuka husbonden. Husets kvinna Margareta, vårdade sin älskade Gunnar, ty denne hade under längre tid varit krank ock klen. Nu hade febern kommit för att hämta honom, ock han frös ock svettades vart om.
Trälen kastade medlidande blickar på Margareta medan han försökte hålla liv i den sura brasan. Trots sina egna känslor, våndades han för Margaretas skull därför att han hade vetskap om vad som skulle ske. Om han ändock hade besuttit en annan ställning.
Han iakttog hur hon trots detta vårdade sin make omsorgsfullt med stor passion. Snabbt förföll det sig, Gunnar hade somnat in bara några dagar efter febern ock efterlämnat sin fru ock deras tre barn.
De hade haft ett ovanligt äktenskap, de hade älskat och respekterat varandra. De hade funnit böjelse och vördnad till varandra redan från första stund. Ofta talades det om deras kärlek nästan som om det vore en skald. I den skalden hade dock trälen ingen plats.

Gunnars högsta önskan hade varit att utöka sitt släkte ock redan nio mensperioder efter deras första natt hade Jorunn fötts, trots att hon var av kvinnokön hade Margareta tytt stolthet i Gunnars ögon.
Margareta var en kvinna med vackert hull ock Gunnar hade inte fruktat att hon inte skulle föda honom en son. Margareta hade fort blivit stor igen, men den gången väldigt stor, ock Gud tycktes ha varit vid deras sida den där natten som de berikats med ytterligare två småttingar.
Margareta har alltid i sitt stilla sinne trott att hade inte sockens präst sagt till Gunnar att det var av Gud de överlevt, så hade han lämnat henne. För hon hade endast givit honom mera bekymmer, då hon fött två kvinnokön till. Sedan verkade det omöjligt att berika huset flera barn. För var dag som gick skådade Margareta sin husbonde försjunka djupare detta faktum om att det inte torde bli en son.

Margareta hade älskat sin make ock sina barn men lidit över att hon berövat sin man en arvinge. Gunnar älskade sin kvinna alltför högt för att skaffa sig en sådan på annat håll.

I Socken kallades han bakom sin rygg för dåre, han hade haft mycket att ärva ock många kreatur. Människor pratade ock om Margareta, alla utom trälen. De skvallrade om henne som till en begynnelse varit så fruktsam ock hade så bjudsamt att alla männen glatt synat henne arbeta, om det verkligen varit Gud som velat gott den där natten hon fött två små kvinnokön, eller om det inte var ett straff för att hon frestat andra mäns ögon med sitt hull. Alla visste hur trälen blivit efter att ha tagit arbete på norrgården. Hade Margareta anat att det på ett sådant sätt talades bakom hennes rygg, hade hon troligen aldrig bidat med sitt beslut, ock brevet hade troligen funnits av trälen tidigare.

Barnen hade precis somnat i den stora halmsängen ock Margareta kände hur hennes händer värkte efter dagens hårda arbete. Hon var inte van den här sortens arbete, trots att trälen avlastat henne gång på gång genom att i hennes ställe bära vatten till huset. Han var henne gång på gång genom att i hennes ställe bära vatten till huset. Han var henne så god när alla andra vänt henne ryggen, hon önskade att hon märkt det tidigare då hade hon bett Gunnar ge honom mer av skörden. Hon andades en lättnads suck, förnöjd med att hon slutligen bestämt sig. Ända sedan Gunnar tagits ifrån henne har hon saknat värme och kärlek från en mans tröstande och trygga lemmar. Hon hade oroat sig var dag för barnen ock hurdant det skulle verka för dem utan någon husbonde i huset. Hon log åt sitt beslut då hon fattade skrivtyget.


Det var tidig gryningsmorgon ock mörkret låg fortfarande kvar över marken. Hade det inte varit så skulle gräsdaggets skimrande pärlor varit synliga för trälen att betrakta då han var på väg ner till lagården. Ett ljus spreds utifrån det lilla lagårdsfönster ock avledde trälen från sådana tankar, han var glad att någon redan var där, han som annars brukade vara först och ensam. Hade det inte varit så skulle troligen Margareta, Jorunn och Hjördis legat kvar i sina sängar uppe i stor huset. Lagårdsdörren stod lätt på glänt vilket irriterade trälen, då det var fortfarande kyligt på morgon. Hade det inte varit så skulle det troligen luktat där, för djuren värmde snabbt den lilla ladugården.


Trälen blev stående alldeles stum, kroppen värkte så att han trodde att hjärtat skulle brista och lungorna sprängas för att släppa ut luft. Hans varendaste led ock muskeltråd värka av begär ock förkrosselse.
Tidens lott hade segrat.
På något underligt sätt förmådde han att sträckta sin lem efter lappen som skönjde i Margaretas förklädsficka. Han pressade den så hårt i sin näve att han kände hur handen krampa. Han stod inte ut med vad han såg. Hans kropp vände om för att slippa se. Hans ben sprang ut genom mörkret, ut genom den öppna dörren, ut på morgondaggens mark ock bort från ladans ljussken till sockens herde ock utan ett ord lämnade han brevet till denne.

Det virvlade i trälens hjässa ock hans bröst slog hårt ock tungt, precis som en klocka. Herdens röst skar som sen kniv genom luften och återvände som ett avlägset eko i Trälens hjässa, då han läste brevet för trälen.


Nu förnimms jag endast som en börda för min socken, en nyttjad kvinna som inte fött sin make någon son. Barn av kvinnokön födde jag honom, tre stycken, Jorunn, Hjördis ock Finna. Men de blir knappt till någon undsättning åt vår socken, snarare en last med levnadsåren 1,3 och 5, måhända att Finna har lärt sig vara behjälplig med kreaturen nästa vår. Men jag har känt mig krank ock då mina avkommor är er behjälpliga har jag tagit mitt beslut. Jag besinnade först att jag skulle gå till byn intill ock tjänstgöra som trälkvinna, men där går krämpa ock krankhet nu. Vår socken stort belastad med gamla och barn, ock nödställda lär vi bli med fler. Så jag har kommit fram till att Jorunn ock Hjördis törhända kläs hederligast med mig i änglavingar. Finna har behagligt ljuslagt hår ock himmelsblå ögon, tunn är hon inte heller så hon borde gå att utbjuda till grannbyn, hon borde dock kammas, jag befarar att hon har löss. Men utse henne en husbonde väl, så hon får uppleva det samma som jag gjorde med Gunnar. Vad befarar mig, Jorunn ock Hjördis så vill vi kläs i våra fagraste särkas med ärmlös klänning över den. Jag har ävenledes en åstundan om Finna kunde få välja några spännbucklor till detta. Jag åstundar att ni trots följande handling vill gravlägga oss i gravfältet jämte Gunnar. Herren kan nog ha skonsamhet.
Ty jag har honom trogen.

/Margareta

Ock aldrig skulle någon komma förnimma hur dessa ord för evigt kom att eka i trälens hjässa. Trälen kände hur hans ben domnade bort ock sakta lutade han sig mot kyrkoväggen för att sedan sjunka ner på det iskalla golvet. Herden stirrade med stor förskräckelse på den lortiga ock egendomliga trälen då han i det närmaste satte hjärtat i strupen.
Ett skri av ångest, fasa ock vånda måste ha hörts genom hela socken denna
morgonen.

Ha det gott på er alla goa besökare och bloggare Kram/ Petra E

Ps. Sorry om jag ínte hinner med att besvara alla kommentarer. Jag läser dem och kikar in hos er men just nu har jag ett projekt på g som tar ganska mkt tid i anspråk Ds

Tisdag

Hejsan!
Eftersom jag ändå visade skåpet från frida igår kan jag ju fortsätta med badrummet, där skåpet sitter. Ängeln har fått flyttat in i badrummet på en spegelbyrå som står där.
Tvål i en karaf (ja jag vet att karaffen är bedrövlig, det är något jag tänkt att loppisfyndat)
Pynta upp karaffen med ett litet halsband, hm, den ser lite bättre ut iallafall...
Flytrosor som jag köpt på Noll 54 i Karlstad, visst är det mysigt!
Jag har lite nya ideer på hur jag ska greja om lite i badrummet, så jag visar er mera bilder då. Just nu vill jag bara tacka föra alla goa kommentarer som ni lämnar och hoppas att om ni följt med hit från metrobloggen, tycker att det blev bra! Kram Petra

Måndag!

Hejsan!
Tack för era fina ord om min tårta och novell, sånt värmer så!
Hm, tänker ni säkert nu, vad visar hon egentligen? Jo, det är små små tavlor som jag köpte på "Rum 21" i Kristinehamn för ett bra tag sedan. Dessa har jag bett min make såga in i golvlisterna i sovrummet. Nu ska det bara slipas till ordentligt och målas, ev använda lite sillicon för att få det fint. Jag vet att jag lovat mer helhetsbilder från sovrummet då vi renoverat där, men det är verkligen inte klart pga tidsbrist...

Kanske ser det inte så jätte fint ut just nu men jag tror faktiskt att det kan bli en rolig detalj.
Här ser ni mitt senaste inköp från "Fridas Gård"; http://www.fridasgard.se/
Det är ett badrumsskåp och jag tycker faktiskt att det var riktigt charmigt så det var bara ett måste till mitt badrum, ler.

Ooops, klockan tickar, nu måste jag och min prins gå till dagis, Nu blir jag inte poppis som ska stänga av "Dora- utforskaren" på tv.....
Kram Petra E

Lördag

Hejsan!
Idag har jag bakat en stor smörgåstårta som jag själv inte kommer vara med att äta....hoppas att den är god, jag kan ju inte direkt provsmaka. Men jag kan visa er bilder i morgon och skriva vad som finns i. Älskar att baka smörgåstårta det är ju såååå GOTT! Men nog om det för nu blir jag riktigt sugen, ni också kanske. Ler.

Tänkte istället fortsätta med lite jag skrivit, denna gången blir det en kort novell som jag skrev för några år sedan.
Jag har blandat fantasi och lite fakta. Händelserna utspelar sig i Kristinehamn.
Novellens namn är; ”Wallnerska drömmar”
Hon betraktade klockan länge, precis som om hon inte kunde tyda dess siffror. Den var strax efter ett på middagen. Hon var van vid det här laget att sova oroligt på nätterna, därför oroade inte dåsigheten henne längre. Hon hade inte tid hos Fru Persson först om en timme. Möjligen skulle hon ta sig en promenad dit. Utanför fönsterrutan sken solen och dess strålar tycktes försöka nå henne. Våren var på väg och fågelkvitter kunde hörda utanför dörren. Hon beslutade sig för att gå till Fabrikör Pettersons hus. Hon tog på sig sin rävpäls och kastade en hastig blick i spegeln. Läpparna var klar röda och hennes blonda hår nyklippt i en elegant page, hon log tacksamt mot spegelbilden och öppnade ytterdörren. Ingen kunde ana all denna vånda som virvlade inom henne. Hon klev ut på Prästgatan för att sedan återvända dit med ett väntat men icke kärt besked. Himlen var alldeles fri från moln, vilket fick henne att för en stund känna sig alldeles bekymmerslös. Från ett vidöppet fönster kunde hon uppfånga toner från Ella Fitzgerald, hon hade ingalunda uppskattat jazz men just denna bit fick henne att småle. När hon gick längst Östra Staketgatan slängde hon en blick på Betlehemskyrkan. Hon kommer ihåg hur de byggde den när hon var liten, och nu var det redan tal på renovering. Gick tiden så fort? Tiden, det ständiga dilemmat som tickade vidare och satte press på henne. När hon vek av mot Tegelslagaregatan fick hon genast syn på det ståtliga huset i vilket Persson hade sin mottagning. Enbart synen fick henne att rugga tillbaka.

Hon gick in och satte sig i väntrummet. Kontorsdörren till byggmästarens rum stod på glänt och hon kunde se det vackra engelska chippendale- skrivbordet, det var inte särskild välstädat, fullt av papper låg sprida över det. Dörren från Perssons besöksrum öppnades och Fru Granlund klev ut med magen först.

– Fröken Berg, ni kan komma in.

Hon klev in i rummet och satte sig i besöksstolen. Fru Persson log åt henne och plockade fram hennes journaler ur en skrivbordslåda.

– Ja, jag ämnar gå rakt på sak. Har ni haft någon månadsrening sedan sist vi träffades?

Frågan var rak och okänslig men Fru Persson var inte omtalad för att vara saktmodig utan professionell och bildad. Hon harklade sig och förlorade för ett ögonblick sin annars kultiverade fasad.

– Ja, den har varit punktlig och sedvanligt. Fru Persson betraktade henne för ett ögonblick med något som kunde tolkas som en medlidande blick, och svarade sedan raskt.

– Jag har språkat med doktorn, och han meddelar att proverna inte kan visa något alldeles utan tvivel, han anser dock att ni bör begrunda en adoption. Pengar är ju inte ett besvär för er och knappast plats likaså.

Stråket hem kändes långt och den förut så vackra och blå himlen kändes plötslig ödslig och slukande. Hon tänkte på sin man, och hans största önskan som just gått i kras utan att han ens visste det. När hon fick syn på deras hus på uppfarten kändes det med ens olycksbådande och ensamt. Fågelkvittret verkade ha tystnat och endas kråkkrax kunde höras i luften. Kraxandet skar som en rysning genom kroppen på henne. Precis som om hon rest tillbaka i tiden började gamla minnen att spelas upp i hennes huvud. Hon gick in och lade sig på sängen en stund för att lugna sin själ. Hon mindes hur hennes make fört henne till det oerhört vackra huset strax efter att han friat. Han hade varit så entusiastisk nästan lyrisk, vilket var ett väldigt olikt drag hos honom. Han hade chockat henne då han sa att det var deras. Han hade köpt det och hon hade älskat det, men tyckt att det var hiskeligt stort. Han hade lugnat henne med att det strax skulle springa barnfötter över de stora ek- golven. Hon mindes hur de hade skrattat när det sagt i munnen på varandra att här skulle de kunna skaffa tio barn och ändå inte bo trångt. Hon kände hur tårar sakta rullade ner för hennes kinder, och kände smaken av dess ljumna och salta bitterhet då de vätte hennes läppar.
Hon måste ha somnat för hon vaknade med ett ryck och kände hur hjärtat bankade hårt innanför bröstkorgen. Hon hade haft den där hemska drömmen igen. Höll hon på att tappa förståndet, alltid samma dröm. En liten flicka som är genomblöt och håller en kråk- unge i sin famn. Flickans läppar är alldeles blå och ögonen förskräckta och sönder gråtna. Flickebarnet sträcker ut armarna för att ge henne kråk- barnet. När hon ska till att ta emot kråkan så vaknar hon alltid lika skärrad.

Hon går in på klosetten för att stänka lite svalt vatten i ansiktet.

– Elisabeth! Vart är du?

Hon skvatt till och slog av misstag ner en kanna som stod placerad vid tvättfatet. Den gick i tusen bitar.

– Elisabeth, är det du? Vad händer ?

– Å Carl, jag råkade välta en kanna. Jag ska bara ta reda på det så kommer jag.

Hon plockade upp skärvorna och tog fram kvasten för att sopa upp det sista då hon plötsligt fick syn på en svart fjäder som låg på golvet. Märkligt tänkte hon och gick sedan in till sin man som satt i herrummet redan djupt försjunken i tidningen. Han tittade upp på henne, det såg ut som om han sett ett spöke.

– Men kära någon, Elisabeth, hur är det fatt? Är du sjuk?

Hon vände bort blicken för att inte visa att hennes ögon fyllts av tårar. Hur skulle hon kunna berätta? Det var kanske lika bra att säga det nu?

– Carl, jag var på kontroll hos fru Persson idag.

Hon hade fortfarande blicken vänd ifrån honom. Men hon kände hur hans förväntan och oro spred sig i luften. Han sa inte ett ljud, bara väntade på att hon skulle fortsätta. Hon kände hur det knöt sig vid strupen och hur hennes röst försökte pressa sig framåt. Men det var för sent hennes tårar hade sviket henne och hon kände det som om hennes lungor skulle spricka. Carl sköt ljudligt men sakta tillbaka sin skrivbordstol. Hon kände att han ställde sig tätt bakom henne och just som hon trodde att han skulle sluta sina trygga armar om henne, hörde hon hur han vände sig om och gick ut ur rummet. Hon sjönk ljudlöst ner på golvet och hennes tidigare tysta snyftningar började få ljud. Helt plötsligt grät hon hysteriskt, hon lät precis som en kraxande kråk- unge som brutit sin vinge.

Carl måste ha åkt tillbaka till kontoret för när hon vaknade mitt i natten av sin vanliga dröm, var han ännu inte tillbaka. Märkligt att drömmen inte skrämde henne denna gång. Den var så bekant med henne att den på något underligt sätt blivet trygg istället. Hon sov inte mer den natten. Istället tittade hon igenom sin gamla brudkista. Brudkistan var chokladbrun och hade robusta järnbeslag, som vittnade om en svunnen tid. Den var full av vackra minnen. Hon tyckte att det kändes skönt att fly tillbaka i dess rofyllda svär för en stund. Längst ner fann hon en tygpåse som hon förträngt. Hon kände hur lockelsen bubblade upp inombords. Hon visste exakt vad påsen innehöll men den tillhörde inte henne. Carl och hon hade hittat den på vinden när de köpt huset. De hade då konstaterat att det var dagböcker, fotografier och anteckningar som tillhörde de första ägarna av huset. Hon hade velat läsa dem redan då men Carl tyckte att de var privata och borde återlämnas till någon släkting. Brydsamhet uppstod när de undersökte saken och upptäckte att Clara Thèrese Wallners anförvanter endera var döda eller orimliga att få tag på. Clara var Jakob Julius Wallners efterlämnade änka.
Hon lade dagboken i sitt knä och strök sakta handen över den. Vände på första sidan och började läsa. Hon fängslades direkt i kvinnans sätt att skriva och av hennes känslor. Det kändes nästan som om hon själv kunde ha skrivet dess ord. Hon sjönk djupare in i skriften och kom plötsligt att tänka på ifall Carl skulle komma hem. Han skulle bli om möjligt än mer upprörd. Hon slog igen boken men upptäckte ett instoppat fotografi i mellan sidorna. Nyfikenheten vann, hon öppnade sidan och kände genast en kall kår resa sig mellan skulderbladen. Hon satt som förstenad och stirrade på fotografiet. Det var tagit på en liten flicka, som stod nere vid älven. Det var den vackra flickan som besökte henne på natten i hennes drömmar. Klänningen var den samma och det ljusa, vackra långa håret. Fast hennes blick var en helt annan, kanske var det därför att hon var torr och inte genomdränkt som när hon kom i hennes dvala. Hon vände på fotografiet och på dess baksida stod det Alice med vacker handstil. Känslan av att tappa förståndet närmade sig igen, hon måste på något sätt likna någon annan tänkte hon. Hon öppnade boken där fotot hade legat och började läsa.
Huset som eljest givet mig en tocken ro ock trygget känns efter denna dag fördömt. Må hända att det är jag som är ämnad att leva med olycka och elände, men detta har blivet för mycket. Detta nödgas få ett slut. Åkomma ock krämpa av löser mig och mitt tjänstefolk. Bägaren rann dock över igår när det alldeles förskräckliga ämnade äga rum. Gud, du väjer allt de vackra till himmelen. Först min Jakob, ock sedan på hans döds dag, hämtade du Alice. Livet erfars så grymt. Jag undrar om flickans moder kommer att vara kvar här, jag tror inte att hon orkar det. Sanna mina ord då jag säger att det vore över mitt förstånd, jag borde ha övergivet detta hus redan då Jakob gick bort. Men vad skulle Alice ner till älven ock göra. Jag har blivit förtäljd att hon försökte rädda en kråkung.
Hon som bara ville rädda, ock svepte änglarna sina vingar om henne i utbyte. Säg mig, visst måtte dem ha tagit fel, det kan inte ha varit menat att ett så godsinnat barn skulle lämna oss. Jag tror att min tid i detta hus är klar, jag bör nog lämna detta kråkslott. /Clara
Hon hade först märkt det själv men hon kände ett underligt lugn svepa fram i rummet. Och plötsligt kändes det som om någon tittade på henne. Hon reste sig upp och stirrade mot dörröppningen. Hon vet inte varför men hon tog tygpåsen och gick mot dörren. Hon kunde svära på att hon blivet galen, för hela tiden kände hon hur hon höll en liten kall hand i sin. Det var tidig grynings morgon då de gick ner till älven. När hon satte sig på huk vid älven upptäckte hon att på alla trädens kvistar satt fullt av kråkor. De var alldeles tysta och tittade på henne som om de förväntat sig att hon skulle tala till dem. Oförklarligt log hon åt dem och lade tygpåsen på vattenytan. När vattenytan snart skulle sluka tyget och dess innehåll kände hon hur den lilla handen smekte hennes kind.

– Adjö Alice, viskade hon.

Hon gick tillbaka in i huset och trots att hon knappt sovit något på hela natten så kände hon sig mer utvilad än någonsin. Hon gick in i herrummet och satte sig på Carls stol där han annars satt försjunken i tidningen. Hon hade inte hört något men plötsligt stod han där i dörröppningen. Han gick fram emot henne med utsträckta armar.
Hans kram var varm och tung, då han viskade i hennes öra, Jag älskar dig.

Carl och Elisabeth flyttade strax därefter ifrån Wallnerska villan, och ett halvår senare väntade de sitt första barn.

Snipp snapp snut så var sagan slut hihi

Kram På er! /Petra

Fredag

Hejsan På Er!

Jag har nog så gott som bestämmt mig för att flytta mitt bloggande hit, jag kommer dock att behålla min metroblogg för butikstips, veckans blogg och liknande inlägg. Vore skoj om ni ville följa med i flytten hit i allafall! Ler. Idag visar jag lite bilder utifrån, har dock långt från pyntat klart. Men ja, vart ska man ta tiden ifrån. Ibland är tänker jag så där att; Tänk om man kunde trycka på en pause knapp och hela världen kunde "frysas" en liten stund, ja ca en vecka. Så kunde jag komma ikapp med lite...hihhihi... Tänkte också lägga in några fler dikter som jag skrivit. Tack för alla era fina ord om de tidigare, de värmde!
Känsla

I kroppen det sker, du känner;

Den glödande kolen lyser röd som blod.

Lågorna slår som piskor i nattens mörker.

Likt vargar slafsar dem i sig av natten.

Förskräcker och jagar nattens enda vän,

Denna rör sig sakta och skrämt bortåt.

Griper beskydd bakom molntäcken.

Ty, natten har mött sin överherre.

Den strider och fångas av elden.

Ersätter det blåa skimret mot röda gnistor.

Friden kroppen känt, Är förvandlad.

Tiden

Jag längtar efter en dag, en alldeles särskild dag.

Denna längtans dag, är dagen vi båda längtar efter.

Sekunder blir till minuter,

Minuter blir till timmar,

Timmar blir till dygn,

Dygn blir till en evig längtan.

Jag längtar efter denna dag,

Den underbara dagen,

Du längtar efter denna dag,

Den underbara dagen.

Sekunder blir till minuter,

Minuter blir till timmar,

Timmar blir till längtan,

Med längtan kommer dagen.

Jag har den underbara dagen,

Du har den underbara dagen,

Denna dag vi båda längtat,

Är den dagen vi båda har.